torsdag 19 mars 2015

Musiktips, näktergalens ankomst och den där förbaskade hostan

I nära två veckor har jag burit på en ilsken hosta. De fyra senaste nätterna har jag fått bära ner täcket till vardagsrummet för att låta resten av familjen sova ostört. Nog för att mitt eviga hostande hörs upp till ovanvåningen, men det har blivit en markant skillnad. Ni anar inte vad mycket natthimmel jag har haft förmånen att studera. Stjärnor, flygplan och satelliter har rört sig över himlen. Norrskenet ville däremot inte visa upp sig för den här delen av landet.

Den senaste veckan har innehållit både det ena och det andra. I onsdags var det begravning och det föll många tårar i kyrkan. På torsdagen var det öppet hus i sonens nya skola och vi var många föräldrar som fick halvspringa genom korridorerna efter våra ivriga barn. På fredagen stängde jag ner tidigt och kröp ner i sängen redan vid halv tio för att orka med helgens händelser.

Iklädd morgonrock stod jag på lördagsmorgonen och stekte krabbelurer åt barnen, samtidigt som jag försökte höra vad Lisa Syrén sa på radion. Det var terminsstart för Mulle och Strövarna. Båda barnen önskade att jag och F skulle vara med dem hela tiden så det blev tre blåsiga timmar i naturen med ett gäng stolliga ungar. Lagom vindpinade och med röda kinder kom vi hem till det varma huset och varvade ner en stund i soffan. Sen var det dags för mig att packa väskan och hoppa in i duschen. Klockan fyra skulle min syster och jag styra bilen mot Malmö för att roa oss. Jag var inte helt kry, tempen var över normal, men iväg skulle jag.

Vi checkade in på hotellet och öppnade upp en flaska vin och dukade fram snacks på bordet. Ett par timmar senare traskade vi ut genom dörrarna och begav oss mot Grand Öl & mat. Vilket snyggt ställe! Dessutom hade de mjölkfritt på menyn så det blev hur bra som helst. Senare på kvällen var det dags för höjdpunkten - en releasespelning med Wildie. Å himmel vad bra de var! Det var faktiskt så att jag nästan behövde gå upp på scenen och stå bredvid för att riktigt fatta att det var på riktigt. Lyssna gärna på det här.

När vi ett tag senare vandrade hem genom natten klövs stadsljudet av ett annat ljud, näktergalen satt i ett träd och sjöng så att jag fick gåshud. Underbar avslutning på en rolig dag.



I söndags var jag himla trött, det blev bara fyra timmars sömn innan hostan drog mig tillbaka till verkligheten. Åkte hem till familjen och kramades. Hostade insidan ur mig och somnade utslagen i soffan. Måndag till och med idag har gått i ett omtöcknat läge. Jag har fått alldeles för lite sömn men har ändå kämpat mig genom vardagen och druckit kopiösa mängder vatten för att stilla hostan. I tisdags körde jag förbi kyrkogården i Tryde och bestämde mig för att stanna till och säga några ord till farmor och farfar. Solen sken och på gräsytorna hade tusenskönorna slagit ut sina pastellfärgade blommor, väldigt vackert. Vid graven stod alla blommor från begravningen och jag blev så överväldigad att tårarna vägrade sluta rinna. Det kändes ändå bra att få stå där, alldeles ensam, och säga farväl utan att känna sorgen från alla de andra. Ett naken stund med solen som sällskap. Nu känns det bättre, jag har fått ett avslut och för varje dag som går bleknar sorgen och saknaden men minnena lever kvar inombords.

Idag skiner solen från en nästan molnfri himmel och fåglarna är vilda av lycka, de flyger fram och tillbaka mellan träd och buskar. Om en stund är det dags att köra till jobbet och textiliernas värld. Önskar er en fin torsdag!


2 kommentarer: