söndag 22 mars 2015

Just den dagen

Strålande sol från nästan molnfri himmel. Svag vind och behaglig temperatur. Inte igår. Igår var det nämligen dags för Mulle och Strövarna att ge sig iväg ut i naturen igen. Påbyltade till max och ryggsäcken packad med varm choklad och matlåda, skickades barnen iväg av ivrigt påhejande föräldrar. Jag och maken följde med varsitt barn på äventyr. Vinden var kall och regnstänken blev bara fler och fler. När Mullegänget slog sig ner för att prata om återvinning och allemansrätten öste regnet ner omvartannat med stora vassa snöflingor. Vinden var isande kall och till slut var flera stycken blöta både om mer än bara händer och huvud. Humöret föll på en del och min lilla tös började gråta och ville inget annat än att åka hem. Det blev till att lirka och kämpa på. Hon fick mina tjocka vantar utanpå sina och jag letade upp de tunna extravantarna till mina redan frusna fingrar. Skönt nog lugnade regnet ner sig och istället fortsatte snöfallet över skogen. Barnen upptäckte naturen och en del av de blommor som bestämt sig för att våren inte är återkallningsbar. Jag kröp ner bland löven och lyckades fånga min första vitsippa för i år.

Efter tre timmar i den överförfriskande luften promenerade ett gäng slitna barn in till startpunkten där leende föräldrar väntade med varma bilar och stora famnen. Vår familj var rödkindade men vid gott mod. Väl hemma plockades lördagsgodiset fram till barnen och en film kördes igång. Vi föräldrar värmde oss med en kopp kaffe och den härliga kaminen. Nästa gång det är dags att samlas med Mulle och Strövarna ska de vara vid havet. Då har påsken passerat och jag hoppas verkligen på bättre väder.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar