tisdag 24 mars 2015

Bittervarning

Nu har jag ett fint tillfälle att slå mig ner och bli bitter. Febern jag drogs med till och från under ett par veckor är borta. Hostan som grävde sig in i min hals har övergått till en vanlig hosta som inte stör speciellt mycket. Barnen var friska i två veckor och dotterns brännskada nummer två läkte fint. La ni märke till att jag skrev "barnen var friska"? I lördags kväll, efter den envetet kalla och snöregniga utedagen, fick sonen feber. En feber som steg under söndagen och som igår toppade på 40,9 grader. Vi tippade på att det var en reaktion på onsdagens MPR-vaccination. Men så kom det några prickar igår. Idag var de många fler. Rygg, hårbotten, bål och andra hudpartier hade fått röda pluppar. Vattkoppor, vi nästan viskade fram ordet. Ett kort samtal till vårdcentralen och en skickad bild till min vän Linda, sa oss att det verkligen är så. Sonen har fått vattkoppor.

Om en och en halv vecka ska vi åka till Gävle för att fira påsk. Nu hålls alla tummar och tår att lillasyster antingen blir sjuk inom ett par dagar, eller så väntar hon till efter påsk då vi är hemma igen. Om, jag säger om, hon är mitt i vätskande prickighet när det är dags att flyga, då blir det inget Gävle för min och hennes del. Det är bara att vänta och se. Just nu verkar hon ha tagit över en del av den hosta jag dragits med.

Okej, det är några saker att känna sig bitter för. Under dem finns en annan del av isberget att ta i akt. Den delen vill jag inte ens ta upp.

För att balansera upp nivån på inlägget bjuder jag er på den fantastiska solnedgången jag njöt av igår. Kombinerad njut- och panikbiltur. Att hinna till apoteket innan de stänger för dagen för att få tag på Ipren åt sitt barn som har skyhög feber, det kan ge elefantfjärilar i magen. De rackarns fjärilarna stillade sig en aning när jag stannade bilen och gick ut på en åker för att bara stå där ett kort ögonblick och insupa underverket.

Jag tänker inte bli bitter. Inte mer än vad jag redan är.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar