onsdag 7 januari 2015

Oroligt

Det har pyrt en oro inom mig den senaste tiden. Det började med att jag kände att hela julen bara rusade förbi. Helt plötsligt var det nyårsafton och i ögonen trängde tårarna fram. Granen stod kvar i vardagsrummet men känslan av tomhet sköljde över mig. Jag blinkade mot trädet flera gånger och det gnistrade framför ögonen. Det kom nya mellandagar. Mellandagar mellan härlig ledighet och brutal verklighet. Jag har alltid älskat vardagen och dess rutiner. Men den här gången har det bubblat och fräst inombords. Lejonet i mig har blottat sina tänder för vardagen och hotat med våld om någon eller något ens försöker att rubba mina barns plats här i världen. Nätterna har gått åt till att snurra runt i sängen och till att drömma drömmar som svärtat ner sinnet. Skönt nog har himlen låtit mig se stjärnorna blinka och den tryggheten har lett till några ostörda timmars sömn.

Igår gick jag och la mig med tårar i ögonen och en stor klump i magen. Natten rev i mina tankar och när klockan väl ringde låg jag med vidöppna ögon upp mot det mörka taket. Vardagen drog igång och jag hade bestämt mig för att det skulle bli en bra start. Ett varmt hus åt de nyvakna barnakropparna och ljus åt oss alla. Naturen gav oss sitt bästa och lät himlen strössla vita snöflingor över hus och trädgård.

Timmarna har gått och ensamheten här hemma har tagit mig rakt in i rastlöshetens fälla. Att göra får mig att stänga annat ute. Att göra får mig också att glömma vila. Lite av varje, allt och inget. Snart är vi samlade igen och jag får putsa mina barns pälsar rena från all smuts som landat där under vardagens första dygn detta år.

Oron inom mig stillar sig sakta. Tankarna far till gårdagen då vi gick längs stranden vid Ystad. Vinden rev i oss och havet slängde sina skummande vågor in mot land. Det skrek och morrade och ingenting kan vara så oroligt eller rogivande som ett hav i rörelse.



1 kommentar:

  1. Havet kan göra mycket med oss människor. Kram Bosse

    SvaraRadera