onsdag 14 januari 2015

En somlig natt

Det blev en sån där natt. Från en kväll då barnen glatt mumsade i sig den stekta fisken med potatismos och äggsås, två omgångar Skip-Bo spelades och ett varv rita gubbar på papper och skicka vidare roade oss, till en avslutning då dottern låg i sängen och snyftade för att hon hade ont i handen och sonen inte kunde somna för att han hade så ont i huvudet. Dottern somnade till slut och sonen kunde slappna av först efter en dos Ipren och en lång stunds närhet med sånger och kill i håret. Lite senare kunde jag och maken slå oss ner i soffan för att titta på ett avsnitt av Game of Thrones. Det blev ett uppstyckad avsnitt då lilla tösen började gråta igen. Strax efter tio var jag helt slut och gjorde mig redo för natten. Hann nästan slumra till sen satte barnen igång med gnissel och hosta. Maken sprang som en tok mellan sängarna och jag nästan hyperventilerade av stress där jag låg i sängen innan även jag hystade vatten i sonen. Sista gången blicken hamnade på klockan var den halv två och då sov äntligen alla, utom jag. Halv fem drog sonens hosta igång igen och en bra stund senare kom han till ro, då var jag klarvaken och väntade bara på att väckarklockan skulle ringa.

Huvudet värker och det krävs massor av energi för att hålla tonen på rätt sida mörkret. Dottern är lämnad på förskolan, sonen ligger i soffan och slötittar på tv medan pappan i huset har ett jobbmöte i telefonen. Tack och mer tack för att jag har en man som verkligen ställer upp för sin familj. De där somliga nätterna rycker undan den lilla mattstump jag står på.


1 kommentar:

  1. <3 Klart att jag ställer upp på det finaste jag har, min familj! Och jag är så tacksam för att jag har ett jobb där det faktiskt går att göra så oxå... Det är inte alla förunnat.

    SvaraRadera