onsdag 31 december 2014

2014, månad för månad

Många summerar året som gått när det endast är några dagar kvar. Jag vill också göra så och har funderat på vad som hänt. Vad har varit bra, vad har varit mindre bra och vad vill jag ta med mig in i 2015? Tänk, det stod alldeles still när jag satt där och mindes. Flera gånger blev det blankt och jag blev orolig. Har det här året inte varit bra?

Året började med snö och sjuka barn. Det vabbades friskt här hemma i janurari och humöret sjönk i huset. I februari fortsatte barnen att vara sjuka och månaden gled nästan förbi i grått om det inte varit för biobesök och besök av alltid lika välkomne Fredrik. Jo, jag började ju springa (jogga)! Ett livslångt hat övergick i ett intresse och en längtan att få komma ut och trampa grus. När mars tog vid åkte vi till ett snöfritt Gävle och umgicks med makens familj. Humlor och bin hittade upp ur sina gömlsen och vårens strålar lockade till kaffestunder på yttertrappen. Vi drog på oss lite mer sjukdom i familjen, alla däckades och vab-märket lyste rött på ytterdörren.

April inledde kvartal nummer två och solen tittade fram allt mer. Springande fortsatte och mitt humör blev allt ljusare. Barnen blev sjuka igen och under påsklovet hängde vi febertoppar i riset. Som extra topping blev jag till slut så sjuk i magen att ambulans tillkallades och jag fick veta att ett litet magsår förmodligen slagit rot i mig. Sköna maj ramlade över oss och - barnen var sjuka. Det var feber och magsjuka och förkylningar efter varandra. Sonen fyllde åtta år och trädgårdskalaset hölls i 24-gradig värme. I juni var sommaren hos oss och var tredje dag befann jag mig på riktigt sköna löpturen i vår vackra omgivning. Ett oerhört svårt beslut togs och tårarna forsade i vad som kändes som en evighet. Barnen sjöng sommarvisor i kyrkan och helt plötsligt var det sommarlov. Lite vab på det och sen mixade vi kurs med simskola och en midsommaraftonscamping vid vackra Immeln. Vi kom hem igen och nästa barn blev sjukt i hög feber som knappt hann gå över innan magsjukan slog till. 

Med hjärtat i halsgropen blev det juli och vi pustade ut från sjukor precis lagom till att det var dags att packa väskorna och bege oss upp till Stockholms skärgård. Vädersajterna hade lovat oss regn och kalla dagar men vi överraskades av sol och ljumna vindar. Barnen badade i det iskalla vattnet och humlorna surrade förtjust över alla prunkade blommor. Semestern gick vidare och vi åkte vidare norrut till ett stekhett Gävle. Vi fikade och badade och besökte både Fjärran höjder och Furuvik innan vi åkte tillbaka till Skåne och pustade ut tillsammans. Jag och maken fick egentid och bodde på hotell i Lund och njöt av sommar och lugn. Svärföräldrarna kom ner till oss i slutet av månaden och sommaren visade sig på styva linan och vi badade både här och där. En orehört tråkig incident fick mig att börja falla och jag fick jobba hårt för att orka med allt. När min födelsedag kom var det så varmt att tårtan smälte i solen, ett härligt sätt att gnälla på. Det blev bröllopsdag och hela familjen skålade i champagne och pommac. Ett par dagar senare var det dags för nästa födelsedag och då var vi inne i augusti. Både maken och min pappa fyller år den första augusti och vi firade lite lätt. För bara två dagar senare var det dags för familjens lilla Rapunzel att fylla år, fyra blev hon. Vi åkte till Sövdesjön och badade i riktigt varmt vatten och på eftermiddgen blev det tårtkalas med mormor och morfar. Dagen efter drog vardagen igång och med den försvann det vackra vädret. Regn och grått och svala vindar. Jag hade inte sprungit på ett tag eftersom värmen fick mig att må dåligt när pulsen steg. Men med kallare väder kom jag igång igen och försökte på bästa vis klara av det. Tyvärr satte magen stopp för de flesta pass och även annat i min vardag. Skolorna började igen och efter bara två dagar kom höstterminens första feber. Jag började på Erikshjälpen och kände mig nästan en meter längre och väldigt mycket mer värd. Så blev det september och barnen började på simskola i Ystad. Dagarna rullade på och det mesta handlade om valet. Barnen höll sig friska hela månaden men maken åkte på en dunder influensa och låg däckad på vardagsrumsgolvet.

Oktober, redan dags för höst? Månaden hann knappt dra igång förrän jag blev så sjuk i magen att jag hamnade på akuten. Urusel tajming då maken skulle till Liverpool dagen efter och jag behövde vara på topp. Det blev bra till slut, tack vare att svärmor kom ner till mig och barnen. Dagarna fortsatte med tablettintag för att hålla magen i schack. Dottern testades för sin mjölkproteinallergi och vi fick klartecken att börja med små doser mjölk. Jag och tre klasskompisar från grundskolan träffades en kväll och pratade till det rök ur munnarna på oss, fantastiskt roligt! Det blev höstlov och barnen blev sjuka. Dottern fick avsluta sin mjölkprovokation på grund av magont och det såg vi som ett nederlag. Senare den veckan blev jag så chockad och glad att inget annat kunde vara bättre. Livet återfick en del av sin glans och dagarna blev lättare att leva. Som avslutning på oktober åkte jag iväg på en egen helg till Söderåsen. Från fredaglunch till söndageftermiddag var jag alldeles själv. Bodde på Kongagården och njöt i fulla drag. Som pricken över i på den helgen begav jag mig till Söderåsens nationalpark där jag hänfördes av naturen. November knackade på dörren och hösten var mild och vacker. Barnen blev sjuka igen och den ena dagen efter den andra passerade i rasande takt. Dotterns allergiläkare ringde och vi påbörjade en ny provokation. Under månadens andra hälft åkte vi till Stockholm en helg. Maken skulle springa Stockholm Tunnel Run och jag och barnen skulle roa oss med farmor och farfar. Det blev en fin helg och när vi kom hem igen var det bara en vecka kvar till första advent. De första snöflingorna föll och adventsljusstakarna ställdes fram i fönstrena. När det blivit december avbröts dotterns andra mjölkprovokation och hon återgick till mjölkfri kost igen. Första helgen i december hölls en fantastiskt god och rolig kräftskiva med mina föräldrar och min syster. Dottern fick feber och efter bara två dagars normaltillstånd drabbades hon av en extremt elak kräksjuka. Hon blev en liten blek mus och det var först efter fem dagar som hon återgick till att bli sig själv igen. Luciahelgen gick i hink och handspritens tecken och när skolavslutningen kom var båda barnen hemma med mig, alla tre halvdana men jullängtande.

När julafton väl kom var barnens farföräldrar här och på eftermiddagen kom mina föräldrar och min syster hit och vi åt god mat, såg Kalle Anka, öppnade julklappar och kände hur minuterna rusade fram. På juldagen vaknade jag upp till ett vitt landskap och kände ett litet sting av total lycka i bröstet. Vi badade i lånad badtunna och rusade halvnakna över snöklädd mark. Annandagen gav mig ångest och jag kände att julen ryckts ur mina händer. Lyckades återta glädjen igen och helt plöstligt var det mellandagar. 

Det här året har gått i sjukdomens tecken. Inget allvarligt, bara tråkigt. Nästa år ska vi vara friska och ta vara på stunden. Det blir en Skottlandsresa i juli då jag och maken firar 10-årig bröllopsdag. Det blir födelsedagar och högtidsdagar och vardagar. 2015 ska vara ett fantastiskt år att se tillbaka på när nyårsaftonen kommer.

Gott Nytt År.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar