tisdag 18 november 2014

Den obstinata naturen

För att vara en november med väldigt få soltimmar, har naturen slagit på stort. I trädgården blommar smultronen och den ena rosen har två vackra blommor, varav den ena är nästan utslagen. I gräsmattan spirar knallgröna grässtrån och här och var tittar små violer upp. Ett av träden på sonens skolgård stoltserar med vita blommor och på rapsfältet en bit bort blommar det för fullt i gult. Jag har pratat med dem och sagt att det vore bra om de gick och la sig så att de har ork när våren kommer. Vad bryr sig de om det? Inte ett skvatt. De lever för stunden och tänker att det halvsvala vädret vi haft bara är en fas i sommaren. Om mindre än två veckor är det december och då kan det bli så att ljuvligt vit snö faller över landskapet och bäddar in de små knopparna så att de blir förkylda om nosen. Tokiga årstider. Det var bättre förr. Eller, jag minns inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar