fredag 15 augusti 2014

Sagostund i naturen

Tidig morgon, sömnen har tvättats ur ögonen och skönaste skorna är snörade på fötterna. Det enda som hörs är änderna i dammen, en och annan lastbil ute på riksväg 19 och några trötta småfåglar som vaknat till i den kyliga timman. Jag njuter av en stund i ensamhet. Tar djupa andetag av den orörda luften och känner smaken av dimma. Här och var doftar det som min mormors trädgård gjorde för trettio år sen. Kossorna står vända mot stallet och trånar efter att få komma in och mjölkas efter den långa natten. Ovanför mitt huvud vakar månen, hon är på avsmalnande. Jag går med raska steg, vill känna farten ordentligt. Efter en stund omsluter dimman mig, det blir kallare för en sekund. Bortom trädtopparna färgas himlen rosa och aprikos av den uppåtgående solen. Det är nästan så att älvorna dansar runt mig, med mig.

Idag låter jag björnbären vara, låter smaklökarna vänta en extra dag. På tillbakavägen är kohagen tom och inifrån stallet hörs belåtna råmanden. Doften är tung av koskit precis vid bondgården. Det doftar sommarlov. När det är tio minuter kvar av promenaden känner jag solstrålarna kittla mig i nacken. De tittar fram mellan träden och ger dimslöjorna ett sagolikt ljus. Takten avstannar för en stund och ögonen får vila på skådespelet, precis så länge att bilden etsar sig fast för resten av dagen. Jag kliver in i hallen och ser att klockan är 06:10. Vilken fantastisk start på dagen.


1 kommentar:

  1. Det är när man varit utan som man märker att man saknar saker. I detta fallet syftar jag på ditt sätt att skriva. Magiskt bra. Kram Bosse

    SvaraRadera