torsdag 14 augusti 2014

Augustidagar och glutenfritt


Igår packade jag ner lunch och filt och körde till Stenshuvud för att sitta på stranden och lyssna på vågbruset. Det var underbart. Stranden delades med barn och vuxna, hemmaturister och långväga turister, alla med sikte på den vackra kusten. Några badade, andra bara satt och njöt och de allra flesta hastade fram för att hinna se så mycket som möjligt. Jag förstår dem alla.

Bortsett från välgörande naturupplevelse så påbörjades igår en ny resa inom mat och välmående. I nästan tre veckor har magen värkt och det har inte gått att äta som vanligt. Tre veckor utan kaffe, nu börjar jag vänja mig. För att krångla till vardagen ännu mer bestämde jag mig för att utesluta gluten ur kosten. Kanske den svullna magen, tarmknorrandet och tröttheten försvinner? Blodprover visar inga tecken på glutenintolerans. Men precis som med mjölken kan det vara så att kroppen får bestämma, oavsett vad vårdens tester visar. Jag vet att för mycket mjöl gör magen en otjänst.

Lite ångestfyllt är det. Jag minns hur hemskt det var att ge upp mjölken när dottern var pytteliten och allergisk. Tårarna, ilskan, oron och hjälplösheten. Nu är det inte fullt lika svårt. Utbudet är stort och inte mycket dyrare än vad det mesta kostar (om du inte köper det billiga och smaklösa). Däremot tar det emot när jag tänker på alla kakor och bullar och smörgåsar som inte bara finns tillgänliga längre. Det är dags att börja baka mer! Mjölkprotein- och glutenfritt för min del. De andra i familjen får kanske haka på. Det beror på vad som serveras.


Träningen har hamnat på hyllan. Det går inte att springa när magen inte alls samarbetar. Orken är borta och då försvinner motivationen. Alltså går jag istället för att springa. Promenaderna är något som saknats rejält. Förra sommaren gick jag 45 minuter varje dag. I år har det blivit löpning varannan dag, bortsett från de riktigt varma dagarna (alldeles för många) och en massa semesteraktiviteter. Löpningen tar bort den härliga naturkänslan. Dofterna, känslan av att sticka ner näsan i en blomma eller känna med handflatan på åkerns spannmål. För att tillgodose både kropp och själ kommer jag att blanda löpning och promenader. Jag längtar efter att få springa obehindrat igen. Snöra på de nya skorna och komma in i flåset.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar