onsdag 25 juni 2014

Fel slags besvikelse

En halv mil och lite till, det var förra löprundans otippade resultat. Idag var det dags igen. När barnen var lämnade på fritids och förskola åkte jag hem och bytte om. Lika bra att ha träningen gjord så är resten av dagen fri till annat.

Jag värmde upp, startade musiken och studsade iväg. Det kändes tungt redan efter trehundra meter. Nåja, jag vet att början alltid är körig. Efter 1,5 km var det fortfarande tungt för andningen och segt i benen. Dessutom stekte solen oerhört mycket på armar och ben. Vände vid 2 km och siktade in mig på att nu är det tillbakaväg, lättare och mål i sikte. Tänkte springa förbi hemmet och vända längre bort på vägen. Men, jag fick stanna efter 4,3 km för då vinglade jag mest omkring på vägen och kände mig snurrig. Gick hem i lugn takt och kände att det gjorde ont i höger lår, på utsidan. Drack en liter vatten och kände mig besviken. "Bara 4,3 km." Stretchade och pratade med maken. Han tyckte att det var bra gjort av mig. Efter en stund insåg även jag att det var bra. Tredje längsta löppasset - det får jag inte vara besviken över. Snart nog är havmilen i siktet igen och då finns också orken där.


1 kommentar:

  1. Du ska vara mer än nöjd som ger dej ut och springer!
    Tänk så många som bara tänker tanken..
    Heja dej!
    Kram Johanna

    SvaraRadera