måndag 23 juni 2014

Ett potpurri av händelser


Att tjuvkika in i sin egen trädgård och se de knallrosa pionerna böja sig för vinden, det är vackert. Sonen är sjuk, han fick feber i lördags och inte blir det bättre. För en stund sen var tempen uppe i 40,2 och för en sekund fanns det ingen ork i den stekheta pojken. En dos febernedsättande rådde bot på det och nu måste vi beordra honom ner i soffan för att vila.

Lillasyster har varit på förskolan där hon sov bort 1,5 timme efter lunch och var pigg som en lärka när jag hämtade henne. Förra veckans sena kvällar och aktiviteter tog musten ur tösen och dessutom har hon stökat sig genom de senaste nätterna. Snart är det dags för semester och lediga dagar tillsammans. Då kan sovtiderna ruckas på utan att det stör onödigt mycket. Feber på dottern för en vecka sen och feber på sonen nu. Då är vi klara med det när ledigheten drar igång.

Jag och sonen har sett den andra filmen om Harry Potter idag. De är verkligen underhållande för hela familjen (bortsett från de minsta). När spindlarna fyllde hela tv-bilden valde sonen att titta bort och jag såg till att ha båda benen uppe i soffan. En spindel i taget räcker. Helst liten och utomhus. Till filmen blev det glass och chokladdryck, det enda sonen kunde få ner.

När dottern var hämtad ville hon göra något pyssligt till sin kompis på förskolan. Jag skulle leta upp stenar och det slutade med att barnens alla pyssel- och målarsaker hamnade på golvet i gamla arbetsrummet. Massor åkte i soporna och nu när det är organiserat och rent finns det helt plötsligt fri yta mellan sakerna. Dottern fick sina stenar (mosaikplattor) och hon och storebror fyllde varsitt papper med fina klistermärken och stjärnor och gnistrande mosaik. Ovanligt lugnt och sansat för en gångs skull. En härlig känsla av lycka spred sig genom kroppen på mig när det inte ljöd en massa skrik och arga ord genom huset. Så ska det vara, alltsom oftast. Lite gap hör vardagen till. Både från barn och vuxna.

Strax drar senaste säsongen av True Blood igång. Jag är redo och tänker sitta bänkad med en kopp te när introt körs. Imorgon är det dags för årets första Morden i Midsomer. Det är sommar till max för mig. Att stänga ute fågelkvittret för en stund och bara låta anglofilen i mig få sin beskärda del. Som om två säsongsstarter inte vore nog den här veckan är det dessutom barfotapremiär på torsdag. Då får vi inredningsintresserade lustmätet fyllt tillsammans med Ernst K. Hans brunbrända fötter ska tassa över singelbeklädda uppfarter och de lika bruna händerna kommer att svepa genom den gula rapsen. Metaforerna kommer att hagla och tusentals män drar tunga suckar i tv-soffan intill sina lyckliga fruar som väntat så länge på Ernst-ögonblicket. (Givetvis kommer mången man att sucka lyckligt av att höra den ljuva värmländska stämman samtidigt som ett antal kvinnor byter kanal innan kväljningarna övergår i frustrerat kräkparty.) Fast jag, jag älskar Ernst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar