söndag 22 juni 2014

En halv mil och lite därtill

Uj, vad svårt det var att komma upp i 4 km. Men så en dag hände det. Jag var över gränsen och kände mig extremt nöjd. Sen låg jag där strax över och kämpade på. Det tog stopp varje gång och orken ville inte mer. I tisdags kom maken hem med ett par kompressionsstrumpor från Löplappet. De satt perfekt och jag tog en löptur redan på kvällen. Körde med dubbla sport-bh:ar för att verkligen ha full stagda. Klockan hade blivit åtta på kvällen och vädret var perfekt. 17 grader varmt, lätt bris och solen gömde sig bakom ljusgråa moln. Benen kändes starka och orken fanns där när jag var hemma igen. Fortsatte att springa en bit till och när jag kom hem för andra gången visade appen på 4,75 km. Vilken kick det gav! Jag blev överlycklig och log från öra till öra under resten av kvällen.


Under resten av veckan har det varit svårt att få tid till löpning utan att känna stress. Kurs och simskola och fester och avslutningar och midsommarfirande. Idag, till slut, fanns det tid och känsla nog för att hoppa i kläderna igen och låta benen gå. Efter en halv km öppnade himlen sig och jag rusade in under ett träd för att inte bli dyngsur. Stod där i en minut eller två innan det lugnade sig så att jag kunde fortsätta. Kände mig tung i kroppen men stretade på. Övertygade psyket att fortsätta (det vill gärna spöka med mig och locka till soffhäng istället) och det gick hur bra som helst. Sprang ännu lite längre och när jag var tillbaka vid hemmet visade appen på 5,23 km. Hurra! Jag har sprungit en halv mil! Det som var ett mål i slutet av sommaren är redan avklarat. Nu ska jag sikta på att bli bättre och snabbare. Eller så låter jag det vara som det är. Lyxar till det med att njuta i stora drag och passar på att titta på naturen och lyssna på den tokbra musiken.

Fasen vad nöjd jag är med mig själv!

1 kommentar:

  1. Du är så bra! Snart är du som sagt om mig i löpningen... :*

    SvaraRadera