söndag 11 maj 2014

Det flyktiga livet

Dagen kom då verkligheten visade den del som inte är speciellt vacker. Livets grymma sida, den som äter sig fram utan att först fråga. Ett helt liv tuggas i bitar, kvar lämnas ett skal fyllt med en oförståelig röra. Vi vet att det kan bli så, ändå kommer det som en överraskning när det väl händer. Vi har det bra, även den som inte är sig själv längre. Den personen har det bra i en annan värld, kvar i vår men på en ny frekvens. Livet finns kvar.

Efter ett omvälvande möte kan det vara skönt att få sätta sig ner i ett varmt rum med en rykande varm kopp kaffe på bordet framför sig. Höra elden knastra i spisen några meter bort. Känna den gamla kuddens hästtagel sticka dig i armen, om och om igen. Njuta av de söta gullvivebuketterna på de små borden. Ta ett bett på den anissmakande kakan och känna att allt är som det en gång var. Prata om det som tynger och ändå skratta åt de små sakerna i livet. Vi måste ta vara på varandet och varandra. Varje dag, påminna både sig själv och andra att det är nu det gäller. Det är nu vi finns och nuet gör livet.

Madame Blå i Skåne-Tranås

Som att sitta hemma, men ändå borta

1 kommentar:

  1. Fint skrivet om något som är svårt. Tack för fikatipset. Kram Bosse

    SvaraRadera