fredag 23 maj 2014

Besvikelse

Det är alldeles för många saker som hopat sig ovanför mitt huvud. Stressen byggdes upp under morgonen och när jag åkte till kursen skakade händerna. Diskussionerna tog ner mig något och det kändes bättre på hemvägen. Bytte om till löparkläder och drack lite vatten innan jag gav mig ut i den stekande sommarsolen. Gick och sprang och gick och sprang. Orken fanns inte där. Jag gick de sista 700 metrarna, tårarna rann längs kinderna och där fanns den, besvikelsen. Satte mig på gungan vid det stora trädet och tittade upp mot den grönskande kronan. Inget tar mig tillbaka till en lugn nivå som naturen. Nu går jag på lågvarv, små steg i stunden. På något sätt tar det bort udden av den inre stressen.



1 kommentar:

  1. Jag är glad för att du har naturen som en oas. Inre stress är ytterst obehagligt och svårt att komma till rätta med. Det är många faktorer som spelar in. Styrkekram Bosse

    SvaraRadera