onsdag 16 april 2014

Att gå i lycka

Jag har träningsvärk både här och där. Sidoplankan dagen efter är som att ha ramlat med sidan före rakt ner i en stor sten. Mannen i mitt liv har alldeles nyss masserat mina vader med liniment. De kändes hela tiden som att kramp var på gång. Obehagliga behagligheter. En annan sån är allergierna som dyker upp. Jag bytte tabletter i helgen, tog en billigare variant för att se hur den funkade. Halsen killar och ömmar och huvudet värker. Är det barnen som smittat mig eller är det allergi? Jag ger det en vecka, annars blir det Allegra igen. Det behagliga med detta är att våren exploderat och vi får en ny värld att njuta av.

Idag har jag promenerat längs en ny rutt för löpningen. Turen visade sig vara exakt lika lång som det jag brukar springa. Det som är bättre med den här vägen, bortsett från att det är ny utsikt, är att jag inte behöver vända efter halva sträckan. Jag får asfalt, grusväg, slott, damm, åkrar, hagar, rabatter, djur och blomster längs vägen. Inte illa. Speciellt bra var det idag då solen sken och det var sommarvärme i luften. Jag håller mina tummar för att det blir lika fint väder imorgon när skorna snörats på.




Jag är inte odelat glad. Det finns en bit inom mig som smulats sönder. Imorgon är det en vecka sen någon tog en bit av mitt hjärta och lämnade kvar en stor tung skärva. Det gör ont och både dagar och nätter går åt till att fundera och acceptera. Jag måste gå vidare, inte älta. Det är upp till mig att göra livet gott att leva. Även om det gör ont.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar