tisdag 4 mars 2014

Underbart


Jag skulle kunna krypa ner i den största snödroppeklungan bara för att vara så mycket som möjligt i det vackra. Ligga där och känna daggdropparna mot ansiktet samtidigt som solen vandrar i sakta mak över himlen. Men så blir jag så där vuxen och tänker att det är alldeles geggigt och kallt på marken, kläderna blir smutsiga och blicken skulle hamna rakt upp i himlen samtidigt som de stackars snödropparna blev till mos under min tyngd. Istället står jag där och njuter av blommor och sol och vårluft och kall nästipp. Dimman har släppt och blicken kan se så långt det går. Trädtopparnas och vindkraftverkens silhuetter mot horisonten. Underbart.


Mitt i morgonron gick strömmen i huset, fjärde gången på en vecka. Jag retar mig varje gång eftersom tvn är igång och det blir påfrestande för elektroniken. Ett samtal till elleverantören gav svaret att en kabel hängde på svaj i närheten och personal var ute för att laga problemet. Då lämnade vi huset och åkte till lekplatsen istället. En halvtimmes gungande gjorde gott. Dotterns skratt har blivit så där bubblande att det genast smittar av sig på alla som är i närheten. Underbart!


Efter dagislämning åkte jag hem och hoppade i träningskläderna för att ta en löptur. Ja, det är rätt. Jag, den meste löpmotståndaren, har börjat springa. Tredje veckan är påbörjad och det går helt okej. Visst höll lungorna på att rymma ur bröstkorgen alldeles för tidigt idag, men till slut gick det så bra att benen struntade i att vika av in mot hemmet och det blev en extra tur (inte så lång, men ändå). Att ge mig ut och springa är min egen försäkring om ett längre och friskare liv. Att vara 37 år och känna sig stel i lederna är inte på något sätt en bra mätsticka för vad som komma skall. Alltså väljer jag att övervinna motståndet och istället känna att detta är gott på alla sätt och vis. Underbart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar