fredag 3 januari 2014

Efterlängtad

Sovmorgnar, resultatet av många lediga dagar. Snart är det dags att ställa in larmet så att vardagen kan få ta sin plats igen. Vi njuter av nuet, våndas av nuet. Treåringen är högst upp på toppen av sin utvecklingskris och det är riktigt svårt att vara i närheten. Jag kan inte låta bli att undra hur det är att vara hon, behöva tackla allt som dyker upp och måste ut. För vem är det svårast?

Denna fredagsmorgon sken solen sitt allra vackraste mot oss. Efterlängtat och uppskattat. Maken ställde första plåten med bröd i ugnen och i väntan på frukost såg vi en del av Bröderna Lejonhjärta.


Den drygt två veckor långa ledigheten är på väg mot sitt slut och jag är trött. Alldeles för snäll mot alla måsten och alldeles för negligerande mot mig själv. Ett uppförande som satt sina spår och som jag nu får betala för. Återigen önskar jag mig ett trollspö att vifta med. En viftning för ork, en viftning för tålamod, en viftning för ett vanligt svenssonliv. Jag kan ligga vaken länge innan sömnen tar vid. Ligga vaken och fundera på varför orken inte återvänder. Vad är det som tagit slut eller blockerat flödet? Att leva i nuet är fint, fungerande. Men att blicka in i framtiden och försöka se vad som kan komma, det är förtvivlande. Inte alltid, men ofta. När drömglasögonen sätts på näsan ser allt ljust ut och det ordnar sig. Det är bara det, hur kan pengar komma när det inte finns någon energi att framkalla dem med? Fundera fundera fungera. Återvändande tankar som behöver ses och bearbetas en stund. Återgå till nuet och njuta av vad som finns, för hur länge finns det?

1 kommentar:

  1. Stor varm kram från mig <3
    (Hoppas mig ha kommit på ett sätt att kunna kommentera nu …)

    SvaraRadera