onsdag 11 december 2013

Vart det än barkar

Jag har varit mycket bestämd, i år ska det inte stressas och julklapparna ska vara klara innan december tar vid så att lugnet kan råda över huset. Tjohejdu! I år har allt bara hänt, den ena dagen tar över efter den andra och jag hänger mest med. Ibland förfäras jag över att det inte händer något, inte ens granens uteslinga har kommit på plats (visst, den gamla var sönder så en ny fick köpas) och julklapparna är inte färdiginköpta. Sen kommer det andra stunder då jag faktiskt tycker om att det inte är någon ordning. För det blir jul ändå, utan vissa måsten kommer det att bli jul. Lite annorlunda men med klappar och gran och juleljus och mat.


Mitt i blötaste december vaknade jag upp med prickar i ansiktet. Prickar som jag varit utan i några månader och som gett mig en normal hudton och en gladare känsla. Nu är de tillbaka och jag har tänkt så det knakat för att komma fram till vad det är som framkallat dem. Stressen, den där äckligt geggiga mörka saken har tagit över. Den drar upp mina axlar till öronen så att huvudet bankar och tinnitusen brusar oavbrutet. Den låter mig andas ner till revbenen och lägger fula ord i min mun och tråkiga känslor runt hjärtat. Just därför tänkte jag ge mig iväg med bilen för att fixa ett par saker så att stressen kunde glömmas bort. Fel fel fel och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få bukt på det här. Dessutom är det avslutningar och uppvisningar och annat inbokat, precis som december är med barn i huset.

Det är dags att lägga in snigelsteg i kalendern. Göra lite och vara nöjd med det istället för att göra mycket och ändå inte vara nöjd. Har du ett tips?

1 kommentar: