fredag 6 december 2013

Stora stygga vargen

Vi låg i sovrummet och höll andan mellan knaken. Ju längre kvällen gick desto mer rev det i tak och väggar. Det var som att stora stygga vargen stod stor och full av luft och bara öste sina frustningar över vårt lilla stenhus. Barnen, framför allt sonen, vred sig länge och oroligt innan han till slut gled in i sömnen och slapp oljudet. Dottern hade ingen ro alls att somna och sov sig hackigt genom natten. Jag och maken balanserade på vars fyrtio centimeter ute på kanterna och vaknade med tunga påsar under ögonen. Min sömn blev oerhört störd av stormen. Jag vaknade mellan midnatt och klockan ett och fick hjärtat i halsgropen. Vinden slet så hårt i taket att sängen skakade och träden skrek på hjälp i dungen. Då var rädslan stor och jag vankade fram och tillbaka på ovanvåningen, beredd på att utrymma huset när taket slets av. Tårar letade sig ner längs kinderna och det tog lång tid innan sömnen tog över.

Idag kom den första snön. Vit och snabb och alldeles för otålig för att vilja ligga kvar på marken. Sven har fortfarande ena benet kvar i landskapet och träd och buskar slits fram och tillbaka utan någon vila. Jag är tacksam att vi återigen klarade oss från något otäckt. Moder natur och jag är nog ganska mycket vänner, jag vill gärna tro det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar