torsdag 14 november 2013

Sätta punkt på en resa

Så kom den då, sista dagen på projektet jag medverkat i. Naturunderstödd rehabilitering, i mitt fall på en Österlengård bland äppelodlingar, skogar och gröna ängar. Det har varit en stor resa, åtta veckor kort. Jag föll till mörkret tog vid och det blev en lång period av oro, tårar, trötthet, misstro, negativa tankar och uppgivenhet. Men så vände det, jag gav aldrig upp. Med hjälp av skapande återkom livet och nu har jag tron igen. Tack vare de fantastiska personerna på gården har huvudet hamnat ovanför ytan igen och tack vare dem har jag också hittat delar av mig själv som inte vågat släppas fram tidigare. Det blir känslofyllt nu, idag tog en två månader lång resa slut, bara sådär.


Vi åkte till Knäbäckshusen vid havet, åt lunch och jag bjöd på äppelpaj och vi tittade på de små vågorna som slog in mot stranden. Blå himmel med gräddiga moln som tillät solen att lysa på våra kalla näsor. Jag tog med hundarna ner till stranden och lät dem springa fritt och njuta av det öppna. Stenarna på stranden glänste i olika färger och det var svårt att inte stoppa fickorna fulla. Sen åkte vi hem, klockan var eftermiddag och inte ens en timme återstod. Jag satte mig i soffan i huset som varit mitt. Kände in atmosfären och fick en liten klump i magen. Tiden rusade iväg och det blev dags för samling och tillbakablick och utvärdering. Det sista vi gjorde var att krama om varandra och lova att ses igen, en dag när tiden känns rätt. Jag grät en kort stund i bilen på väg hem. Den här resan var menad för mig.


På stranden låg ett hjärta med vingar. Kärlek.

1 kommentar:

  1. Ett fint avslut men jag förstår klumpen i magen. Kram ♡

    SvaraRadera