söndag 24 november 2013

Mest tråkiga

Jag tänker gå och lägga mig. Lägga den här helgen åt sidan och vara glad för allt bra som är.
Maken åkte till Stockholm i fredags. Han roade sig med sin brorsa och de skrek sig säkert hesa till Black Sabbath, stärkta av ett par öl. På hemmaplan roade vi oss med bio i vardagsrummet. Barnen la sig i bra tid och jag svepte in mig i varmaste filten och såg säsongspremiären av På spåret. Halv tio släcktes alla lampor ner och en halvtimme senare sov jag gott i sängen. Dottern väckte mig tre gånger innan hon slutligen somnade intill mig i dubbelsängen.

"Aldrig får jag gå upp!", tjöt dottern och petade mig på kinden. Så kan en lördag börja. En bra morgon med god frukost och dansunderhållning till Ring så spelar vi. Alla tvättades rena och väskor packades innan vi satte oss i bilen och åkte till mormor och morfar. Barnen var rastlösa och hade siktet inställt på en sak. Lördagsgodis! Lunchen petade de i, bonuskusinens trampbil bråkade de vilt om och den blöta grusvägen låg de i stort sett raklånga på. Pust. Nittio minuter har aldrig varit längre. Med godiset kom en alldeles för kort paus och inte var det tillräckligt mycket snask heller. Tacksamt slog jag mig ner tillsammans med barnen för att se Dumma mej 2 ännu en gång. Givetvis hade dottern bokat mig som fåtölj och lugnet uteblev.

Mörkret föll och vi inväntade min syster och hennes fru för att äta middag tillsammans. Hetsig måltid, trötta och tvära barn som myr-åt och lämnade bordet något tidigt. Då passade jag på att äta och dricka lite vin. Alice i underlandet innehöll de små en stund innan jag stoppade dem i säng. Därefter följde en två timmar lång lugn stund i soffan innan det skreks från ovanvåningen. Då blev det läggdags även för mig, världens rörigaste med gapande barn och trött mamma. Dottern sov hos mig, faktiskt halvt på mig. Hon hostade och nös och gnällde och jag sov knappt något. Tidig morgon gallskrek sonen och helt plötsligt var både jag och barnen uppe och gick. Det tog en stund innan vi hamnade i säng ett tag till.

Resten av dagen har gått åt till överlevnad, barn-vuxenkonfrontationer, trötthet, skrik, sonen har varit på kalas, ett evigt av- och påtagande av leggings (treåringen är hopplös när det gäller byxor och strumpor), avstyrande av små arga händer, tankar om resor till Långtbortistan och en längtan efter pappan i huset. När han väl kom hem inkluderades han snabbt i de sura minernas skara. Fy bubblan, det har varit en pärs. Vilken tur att Stockholmshelgen var bra, jag hade blivit tokig annars. Tokigare. Tråkigast i stan.


Snart december! Advent, ljus, ljud, dofter och njut.

(Jag reserverar mig för stavfel, mobilen och jag är inte alltid polare. Dessutom har routern en tagg i sidan till mig.)

1 kommentar:

  1. Det låter som en lite för tuff helg enligt min smak. Grattis till trehundra inlägg detta år. Imponerande. Kram

    SvaraRadera