fredag 8 november 2013

Liten är stark

Gula blommor i november. En vilsen rapsplanta som trotsar årstiderna och sträcker ut sig mot världen. Mina byxben blir blöta och smutsiga när jag kliver ut i betfältet för att fota den lille. Solstrålarna förstärker färgen och i bakgrunden speglar sig himlen i de tusentals vattendropparna som vilar på fältets gröna blad. Det är eftermiddag och solens långsamma seglats över himlavalvet ger ett annorlunda djup till landskapet. Jag styr stegen mot den gamla gården och parerar komockor och vattenpölar samtidigt som grannens kossor råmar högt från stallet. Vinden för med sig doften av gödsel och det känns äkta och tryggt. En lång del av gärdsgården som leder upp till korsvirkeshuset har välts av stormen. Den ligger bruten över grusvägen, stänger varken ut eller in längre.

Naturen har så mycket att ge. Jag tar och tar och ändå räcker det till alla. Mina ögon njuter, näsan arbetar med vad den får och öronen sorterar äkta från falskt. Ansiktet lapar solsken och benen trampar vägar där många gått före mig. Det är tacksamt och enkelt. Det är livet.




1 kommentar:

  1. Härliga novemberbilder. Jag tycker om att liten är stark i alla sammanhang. Helgkram

    SvaraRadera