måndag 4 november 2013

Frihet genom skapande

Vid två tillfällen har jag lagt klumpar med lera på ett bord framför mig. Låtit tankarna stanna och bara tittat på leran, känt in den. Sen har händerna tagit upp materialet och börjat bearbeta det, fortfarande utan några tankar på vad som ska komma fram. Lera är ett fantastiskt material och jag har inte tagit chansen att använda det sen skolan. Nu, tjugo år senare, är det som att jag hittat en liten lyckoplatå. Händerna drar och formar, smeker och trycker till. Ögonen följer utvecklingen och efter en stund syns något igenkännbart. Inte förståeligt, bara något jag sett förut. Det är fantastiskt att bara vara, finnas i stunden och låta det inre komma ut i något konkret och sebart.


I det lilla huset jag har som "mitt eget" på rehabiliteringen, står det nu två olika figurer och väntar. De väntar på att bli sedda, inte bara tittade på. Jag behöver studera dem och komma fram till varför just de blev till. Lerklumparna har redan letat sig in i mitt hjärta. Det är därifrån de kom och därför var det så lätt att tycka om dem. Det betyder däremot inte att de är vackra att se på. Men jag vet att meningen med dem är att skapa vackert. Bygga ut och känna in, hitta lättare i mig själv.

5 kommentarer:

  1. Åh vad underbart med lera och keramik. Det är superroligt. Man blir sådär kladdig om fingrarna som man annars bara blir som barn. Kreativt och ljuvligt!
    Stor kram Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är verkligen glad att ha fått chansen att upptäcka lerans magi.
      Kram till dig

      Radera
  2. Det låter så nyttigt det här. Och även om meningen är att skapa vackert är det viktigaste just nu känslan som skapandet ger dig. Var rädd om den :) Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här livsdelen har verkligen gett mig chansen att upptäcka vad jag tycker om att göra.
      Ha en fin dag. Kram

      Radera
  3. Jag är lite avundsjuk på ditt rehabställe. Jag skulle platsa där. Gärna med dig. ♡

    SvaraRadera