fredag 25 oktober 2013

Solen

Jag väljer att lägga tråkiga ord i bloggen. De är så osköna att ha inombords och här försvinner de ut i rymden.

Högerörat är fyllt av oljud. Det burrar och surrar och överröstar nästan fågelsången och klockans tickande. Huvudet värker och plågar, det tar aldrig slut. I flera veckor har det hållt på. Axlarna sticker och infekterar det redan påfrestade humöret. Och det enda jag vill är att vara glad och skratta och känna livets finaste puls.

När klockan ringer känns nattens styckade nattsömn som en alldeles för kort resa. Ute blinkar stjärnorna ner mot mig och drar allt vad de kan i mungiporna. Mörkret bryts upp i linjer och ljuset skymtar allt mer. De första långa strålarna från solen letar sig hela vägen in i hörnen, nuddar min kind på vägen. Jag småspringer ut i morgonluften och samlar ljuset i ögonen. Vackraste sol, bästa morgonboosten. Om än för en kort stund. Om ändå huvudet kunde sluta ömma och örat låta fågelsången spela en ensam melodi.

4 kommentarer:

  1. Vilken underbar bild. Wow säger jag bara! Problemet med din blogg är att du skriver så målande och medryckande så jag glömmer bort att det finns ett allvar som jag önskade att du slapp ifrån. Kramisar Bosse Lidén. Ps. Din blogg tycker inte om wordpress idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är väldigt nöjd med att få det vackra på bild. Tack också för fina ord, det känns bättre inombords att skriva av sig utan att bara lägga ut det svarta så öppet.
      Tokiga blogger som inte ville vara vän med wordpress igår. Hoppas att de är kompisar igen.
      Kram

      Radera
  2. Svar
    1. Tack så mycket, Lina. Dina kramar värmer varje gång.
      Kram till dig också, hoppas du har en fin helg.

      Radera