onsdag 23 oktober 2013

Se

En alldeles ledig onsdag. Absolut ingenting på schemat, alla måsten stoppades i en påse som stängdes igen och slängdes ner i källaren. Jag har sovit, två timmar i sängen varav minst en och en halv var i sömnläge. Jag har gått en promenad längs grusvägen och njutit av värme och dofter. Det blev den bästa dagen på länge. Allt tack vare ett ansträngande möte under gårdagen. Ett möte som tog varenda liten kraft jag hade inom mig. Ett möte som fick tårarna att forsa. Ett möte som hjälpte mig att öppna ögonen den extra lilla bit som behövdes för att se. Nu vill jag fortsätta att se, förstå och ta det här på allvar. För detta är livet, inte något slags sidospår som går att gå tillbaka längs, för att hoppa in i den tid då det blev fel, för att rätta till. Så det där hoppet jag gjorde för ett tag sen, det avstannade rejält på en platå. Nu gör jag om och gör rätt. Fast jag börjar nerifrån och hoppar uppåt istället. Jag börjar på minus och siktar på plus.


Imorgon ska jag sova igen. Vila. Gå en promenad i skogen. Vila. Låta mig vara kreativ en stund. Hitta glädjen. Komma på vad det är jag tycker om att göra. Inte vad jag tyckte om att göra en gång i tiden. Och inte vad andra brukar säga att de tror att jag tycker om att göra. Helt enkelt se vad det är som gör mig lycklig i livet. Som att fota, skriva, göra smycken och äta kakor.

2 kommentarer:

  1. Fina fina Sandra. Jag önskar jag kunde gå med dig en bit där på grusvägen. Och hoppa uppåt tillsammans med dig. Varmaste kramarna till dig. PS. Ät riktigt mycket kakor idag, det är du värd. Tack för alla fina ord du lämnar inne hos mig. De värmer så gott så gott i höstkylan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket. Det hade varit väldigt roligt att ha dig vid min sida på en av alla de promenader jag tar.
      Kakor blev det en del. Tittade på "Niklas mat" (årets bästa tv-programavsnitt) och åt hundraåttiofyra pepparkakor och tänkte på dig. :)
      Kram

      Radera