onsdag 2 oktober 2013

Pyspunka

Åh, nej.

Dagen har varit min, inga speciella måsten, bara Sandra-tid. Regn och kyla fick mig att strunta i promenaden och istället köra till stora affären för att köpa fleecefodrat regnställ till dottern. Insåg i kassan att det inte var helt rätt beslut att åka till myllret.

Åt sämsta lunchen efter ett långt telefonsamtal med mamma. Satte mig med papper och penna för att skriva gladsaker, då ringde en myndighetsperson och jag fick samla tankarna för att kunna föra ett vettigt samtal. Stressen passade på att krypa in i mig innan jag lagt på luren. Satte igång en film och förstod att tiden inte skulle räcka för att se hela.

Hämtade barnen, de ville stanna en stund på lekplatsen och när vi kom hem till huset var all min ork slut. Jag satte mig på golvet för att låta dottern prova det nya regnstället och just där ville armarna inte samarbeta längre. Pyspunka! En vanlig sketen onsdag klockan kvart i fyra på eftermiddagen tog jag slut. För att inte gråta skriver jag det här. Maken är på väg hem från jobbet och barnen ser på Pettson och Findus.

Jag hatar de här stunderna av orkeslöshet. Kroppen väger flera hundra kilo och huvudet vajar av tyngden. Så ska det inte vara.

2 kommentarer:

  1. Jädrans skit ... Hokus pokus jäkla matthet, nu får den försvinna. Typ för alltid. Typ NU!
    Jag hejar i vilket fall på dig och alla gladsaker - heja heja!
    Stor, lite trött, kram till dig från mig

    SvaraRadera