lördag 5 oktober 2013

Ljus

De där somliga dagarna har varit alldeles för många nu. Så många att hjärnan nästan kokat över. Det är också en lärdom, ett sätt att tänka över misstagen och hjälpa dem in på rätt spår igen. Där är jag. Styra hela stora schabraket åt rätt håll. Fy för fasiken vad svårt det är.

Vilken tur att det finns ljus i livet. Natur, tystnad, musik, familj, djur, luft, dofter, strukturer under fingertopparna, kärlek och hopp. Hela tiden en tacksamhet att stå på. Det är den som gör att jag reser mig upp och går vidare. Ibland vill jag bara svära, ibland vill jag gråta, ofta vill jag älska högre men mest vill jag le. Vi har alla våra monster att stångas med.

1 kommentar:

  1. Ja, allas våra monster ser så olika ut och beter sig på så många annorlunda sätt. Men samtidigt är alla monster samtidigt så lika - de påverkar oss på nästan samma sätt ... Stor varm kram Lina

    SvaraRadera