onsdag 16 oktober 2013

Älska

Älska livet, jag blir alldeles varm och nästan lite blyg av att skriva de båda orden. Det är så stort, livet och kärleken. Jag älskar så mycket och blir så förtvivlat ledsen och tom när budskapet tar fel eller inte hanteras väl. Det finns så många situationer då allt blir till mos, då långa svarta tentakler nästlat sig in i kärleken och tagit bort själva meningen.

Hos mig finns ingen dörr att stänga för att komma ifrån världen en stund. Allt som händer runt mig, nära eller långt borta, tas emot på insidan och slukar en massa energi. Sanningar, myter, lögner, kärlek och hat, allt det flödar rakt in i mig. Hur reglerar jag mina kanaler? Andras liv blir till mitt och där i mitten står en liten Sandra och försöker sortera och rationalisera bland de känslor och förnimmelser som inte hör hemma hos mig. Jaget späds ut och försvinner ibland helt för att senare återkomma med största försiktighet. Är jag rätt, har jag rätt att vistas och känna trygghet i den här röran, tycker jag mig förnimma.

I allt det här finns ändå kärleken, den som är äkta och sann. Den lyser lite starkare, värmer lite mer och avlastar lilla jaget från allt det andra. Så att jag orkar lite till, innan ny information kliver in. Ett HSP-liv. Mitt liv och min väg mot en stabil och trygg vardag. Då jag kan älska livet fullt ut, hela vägen fram.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar