torsdag 12 september 2013

När rosorna antar färgen höst

Inne hos Bosse läser jag att hösten inte kommer till den här sydliga delen av landet förrän om en månad. Så trist, då blir den alldeles kort och det jag känner nu är alldeles för kallt för att kallas sommar. Dessutom är nu väldigt vackert och färgglatt, helt annorlunda än för några veckor sen. Nu kommer det rök ur munnen i morgonluften. Spindelnäten glimmar med sina vattenpärlor och genom luften virvlar röda, orangea och gula löv ner mot marken. Jag tycker att det är härligt, nytt och spännande.

Alldeles intill bilen vid förskolan blinkar de rosa små rosorna upp mot den lynninga himlen. Några av dem har redan iklätt sig den frasande skruden av brunt, höstgarderob. Jag kliver in bland blommorna, stövlarna sjunker ner i den regnblöta jorden och det doftar tungt. En enda liten bild får följa med mig hem och jag förundras över hur bra de pyttesmå regndropparna syns bland allt det rosa. Som en brudbukett, en hyllning från naturen till sig själv.

Så bra det känns att även jag har investerat i ett par överdragsbyxor från barnavdelningen på den stora klädkedjan. Nu blir det mycket lättare att kravla ner mot marken och undersöka vad som döljer sig bland grästuvor och lövhögar utan att blir smutsig och blöt. Dessutom kan jag härja lika fritt som barnen. Det ser jag fram emot. Undrar dock vem som ska ge oss förmanande ord när vi klampar in genom dörren och lämnar geggiga avtryck på hallmattan?


1 kommentar:

  1. Frasande skrud och lynnig himmel. Jag älskar ditt språk, vännen! Tusen tack för att jag får följa dig. Min blogg fyllde ett år i går och jag ser fram emot fortsättningen, glädjer mig inför resan med alla mina bloggvänner. Ni berikar mig och mitt språk och mitt skrivande. Kramis från ett höstsoligt Kristiansand

    SvaraRadera