tisdag 17 september 2013

Knyta upp hårda knutar

Fjärilarna i magen fick åka på utflykt idag. De behövde större utrymme och salt luft. Jag tog dem till Stenshuvud. Vinden var kall och idag fick vantarna följa med. Ute på havet plockade några fiskare upp sina nät och runt dem cirkulerade måsarna och skrek sig alldeles blåa om näbben. Vågorna slog upp mot mina fötter och vattnet var kristallklart. Stranden var tom och jag kunde bre ut hela mig, inifrån och ut, utan att bekymra mig om andras energier.


På vägen upp mot skogen gick jag genom ljungen och till min förfäran fanns där massor av bålgetingar. Promenaden blev hetsig och det fanns knappt något mod att stanna och fota det vackra. En förtjusande bild på den färgsprakande skogen blev det. Inte heller kom jag upp på toppen. Orken fanns inte riktigt där och de stora surrande getingarna skrämde mig rejält eftersom de var överallt.


Jag tog bilen till Kivik och satte mig på caféet med en kopp kaffe, en skinkbulle och Livsnjutarens fina bok. På en halvtimme hann telefonen ringa två gånger och det första av samtalen rörde upp känslor som förstärkte de knutar som så sakta börjats lösas upp i naturen.

Skönt nog kom ett nytt samtal när jag var hemma igen. Det hällde olja på oron och jag kände hur det onda i magen byttes ut mot ännu flera fjärilar. Så nu ska det firas så smått! Jag ska köra och hämta barnen och ta med dem på gofika någonstans. Bara för att vi kan. Och för att jag vill.

2 kommentarer:

  1. Vännen! Nu är det jag som måste säga "Som du skriver!" Måsar som skriker sig blåa och vantar och kristallklart vatten och samtal som häller olja på oro... det är bara så vackert. Och så sitter du och läser min bok till på köpet! Åh...vännen. Önskar dig allt gott med fjärilar på utflykt.Nyfiken på vad som sker i ditt liv nu. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tänker ofta på dig Sandra! Och Stenshuvud är ju en fantastisk plats som jag kan längta mycket till. Stor kram!

    SvaraRadera