lördag 31 augusti 2013

Längs Skåneleden, en natt i Vantalängan

Med båda barnen i bilen styrde vi kosan mot mina föräldrars hem. I bagageutrymmet låg väskor till två olika slags äventyr. Barnen skulle sova över hos mormor och morfar medan jag och maken spenderade en natt i naturen. Äntligen! Vi har längtat länge efter detta dygnet. Alla samlades i huset och fikade gott innan det var dags att pussas och kramas och vinkas en massa.

Väskor stuvades över i rätt bil och därefter åkte jag och maken iväg. Vantalängan utanför Brösarp var vårt mål och så blev det också. Sakerna kånkades på plats och efter en inspektion av underlag hittade vi till slut rätt plats att slå upp tältet på. Eldplatsen ställdes iordning och ganska snart spred sig den goa rökdoften längs trädtopparna, samtidigt som en liten whisky letade sin rökighet ner i halsen.

En bit bort hade en liten familj slagit upp sitt läger och vi hejade på varandra men inget mer än så. Mina väl förberedda örtbiffar lades på galler över elden och samtidigt kom ett lätt regn farande över himlen. Det mesta samlades upp av trädens lövverk och vi kunde fortsätta sitta ute och njuta av lugnet. Ett gott vin öppnades upp och vi åt sakta mellan tystnad och några enstaka vardagsberättelser.
Lägret är färdigställt.

Laphroaig 10 yo.

Ett glas vin i väntan på middag.

Örtbiffar med vitlökssås.

Varmt och vackert.

Mörkret föll och till slut var det enda som gick att se den gnistrande elden framför oss. Ett par kattögon blänkte förbi men inget mer än så. Min hals gav upp och det hördes inte mer än viskningar när jag pratade eller skrattade. Klockan var väldigt ung när vi packade ihop och kröp ner i sovsäckarna, det tar på krafterna att vara ute i naturen. Under natten vaknade jag av att det föll rejäla droppar på tältduken, men sömnen tog över igen och regnet gav upp innan morgonen kom.

Klockan var nog halv åtta när jag vaknade och hörde en tupp gala på avstånd. Det gick inte att somna om och ganska snart hörde jag hur det började pratas i det andra lägret. Maken vaknade efter en stund och vi pratade oss pigga innan det inte gick att ligga kvar längre, utedasset kallade. Frukosten gjordes iordning, pulverkaffe, juice, ägg och smörgåsar med makrill. Det är svårslaget med frukost i naturen. Allting packades ner och tältet revs innan vi slutligen gick till bilen och la in allting där. Klockan var fortarande förmiddag och därför hanns det med en tur långs Skåneleden mot Hallamölla och Verkasjön. Jag fick handsvett när det helt plötsligt var väldigt långt ner till ån som rann till vänster om oss. Det minns jag inte sen förr. Fast förr var jag bara en tös som inte tänkte speciellt mycket på eventuella faror i livet.
Frukostkaffe i naturen.

Vantalängan, det var många år sen senast.

Vårt lilla läger låg längs bort.

En lugn promenad längs Skåneleden.

Innan det var dags att köra och hämta de små älsklingarna passade vi på att köpa en lätt lunch i Brösarp och sen ta oss ut till rastplatsen på de norra backarna. Idag är det exakt åtta år och en månad sen vi satt där och firade att vi gift oss. Vi satt till och med på samma gräsplätt. Ett härligt minne och ett fint sätt att avsluta en njutbar tur i naturen på.
På hemvägen, lunch i Brösarps backar. Ligga på en filt och titta upp mot trädkronorna.

3 kommentarer:

  1. Men så fantastiskt! Aldrig är livet och kärleken så nära och sanna som när man är med sin älskade ute i Guds fria natur. Så glad jag är att ni kunde göra detta. Kramis

    SvaraRadera
  2. Hej! En fråga; kan man parkera sin bil i närheten av Vantalängan? Tackar för svar/ Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Sofia,
      Du kan inte parkera direkt i anslutning till Vantalängan. Däremot finns det en parkering ca 300 meter bort, det är dit du kommer efter beskrivning och sen finns det en bom över vägen och där får man fortsätta till fots.

      Radera