måndag 6 maj 2013

Tanka(r) i naturen

Det blev som det blev och jag har nästan inte sovit alls under natten. De stunder då sömnen tagit över har jag hemsökts av obehagliga mardrömmar. Så fort dottern placerats i soffan tog jag på mig träskorna och gick ut i morgonluften. Djupa andetag som rensade lungorna från natten. Varma strålar snuddade vid mina kinder och det kändes en smula lättare.

Disig soluppgång

Men så drog vardagslivet igång och allt ramlade över mig. Det slutade med tårar. Tårar och en alldeles för hög röst. Jag gjorde det igen, ignorerade kroppens försök att påkalla min uppmärksamhet. Men jag ger inte upp. Samlade ihop de få krafter som fanns och roddade hem resten av morgonen, darrig i kroppen och med tårar i ögonvrån.

När dottern var lämnad på förskolan styrde jag bilen ut i skogen. Jag hamnade i Christinehofs ekopark, en favoritplats. Solen var med mig och hade det inte varit för vinden kunde jackan ha legat kvar i bilen. En och en halv timme promenerade jag omkring i skogen och lyssnade på fåglar, hejade på får, studerade myrstackar och log brett åt allt det gröna som börjar öppna upp sig. Mitt nya favoritljud är att lyssna på tofsvipornas speciella sång. De är både vackra att höra och se på. Vi njöt av dem på picknicken i lördags också.

En skogspromenad som tog mig tillbaka till nuet var precis vad jag behövde. Lugnet nådde in och jag darrar inte längre. Jag fortsätter att göra rätt och försöker intala mig att livet är nuet och i nuet är allt bra. I alla fall just nu.

Christinehofs ekopark

Borstakärr

Gröna sköna blad

Älska alléer

Vitsippor vitsippor vitsippor

Slottet

1 kommentar:

  1. Promenader är bra mot mycket. Ännu en fin plats du bjuder oss på. Tänkte besöka det slottet och många andra också snart. Fina bilder.
    Kram Bosse

    SvaraRadera