lördag 2 mars 2013

Sakletare på stranden

"Vad skulle du vilja göra imorgon?" Nattlampan var tänd och sonen låg i sin säng med sin hand i min. Han funderade en stund och svarade sen att "jag vill åka till ett ställe där vi kan pyssla, som Christinehof". Hans önskemål följde med mig ner till soffan och en stund senare hade en fin plan vuxit fram.

Efter lördagsfrukosten, lika rörig och högljudd som vanligt, packades ryggsäcken med sittunderlag och varm choklad. Varma ytterkläder kläddes på och sen gav vi oss iväg norrut. Förbi mormor och morfar, mellanlandning i Brösarp för att köpa fikabröd, kurvtagning mellan de snötäckta backarna och slutligen stod vi på den blåsigaste parkeringen i området. Haväng, mina barndoms somrars badplats. Idag var det inte lika lätta steg ner mot stranden som för längesen då mamma bar fikakorgen och jag kånkade på ett jättebadlakan och siktade in bästa platsen. Idag rev vinden i våra kläder och kinderna var illröda innan vi hunnit ner till sanden. Barnen log brett och rusade fram till vattnet där de studerade stenar och pinnar och snäckskal och pratade på som om de inte fått säga nåt på flera veckor. Jag njöt, ännu en dag vid havet. Vindarna härjade fritt uppe bland backarna och de stackars träden vajade ängsligt fram och tillbaka. Vågorna slog lätt mot stranden och överallt fanns det pysselmaterial. Vi plockade stenar av olika storlek och utseende, undersökte fiskskelett, samlade drivved och beundrade de vackra snäckorna som låg i högar på stranden.

Barnen kastade sten i vattnet och skrattade lyckligt. Jag kände att detta var det absolut bästa vi kunde göra med denna lördag. Långt borta längs med strandkanten sticker Stenshuvud upp och där var jag igår. Vilken finfin start på mars månad.

Fikatarmen började göra sig påmind och vi letade förgäves efter en plats att sitta på. Ett nytt försök gjordes i Brösarps backar men det blåste lika mycket där. Till slut hamnade vi på Piratens parkering längs med väg 19. Där blåste det precis så mycket att termosen välte, sittunderlagen flög iväg och nackarna spändes för att inte frysa. Njutbart på sitt sätt. Mycket lite, men ändå. Ett sista stopp på vägen innan hemfärd. Inköp av charkuterier i Lillehem. Nu är frysen fylld igen och vi ser fram emot att äta god mat i flera veckor.

En trött och rejält vindpinad familj är på hemmaplan igen. Barnen är sugna på lördagsgodis och vi vuxna återhämtar oss med en kopp kaffe. Kaminen har fått upp värmen i huset och ute får det blåsa på bäst det vill. Vi är inne i tryggheten och tillsammans.





Här kommer ett stort tack till Bosse som gett mig en utmärkelse "Liebster blog award". Jag är tacksam och strålar av att vara en av de fem bloggar han skickar vidare utmärkelsen till. Mina svar kommer vid ett senare tillfälle. Just nu ska jag bara sitta här i mitt hus och samla tankarna. De verkar ha blåst bort.

4 kommentarer:

  1. Vilken fantastisk dag ni har haft! Tack för att jag fick vara med där i blåsten en stund. Tack för alla underbara bilder! Och tack för att du är du. Stort GRATTIS igen till utmärkelsen, den är du mer än värd. Kramar från Bergen

    SvaraRadera
  2. Underbar dag! <3

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig dag!! Jag kunde riktigt höra barnens skratt :) Grattis till utmärkelsen. KRAMAR

    SvaraRadera
  4. Godkväll! Din förfrågan har nu fått ett låååångt;-)) svar på min blogg. Spännande förslag! Ska tänka på saken. Nattinatt.

    SvaraRadera