torsdag 14 mars 2013

Pilgrimsplats

Denna torsdag har bjudit på ännu mera snö. Jag vaknade upp till ett nytt vitt täcke på marken. En tjock dimma låg tätt ovanpå och suddade blicken. Det var ljust när klockan ringde, andra gången den ringde. Sonen vaknade med 40 graders feber i natt och maken har sprungit otaliga gånger mellan sovrummen. Jag har suttit och sovit och dottern har legat i vår säng som vanligt.

Ovanligt nog fanns det lika mycket snö i Simrishamn som hemma. Flingorna föll från himlen och det såg mörkt ut över havet. På praktikplatsen var det bra stämning och hela lokalen doftade av rökelse, den godaste av dem alla, Nag Champa. Ingen vet var doften kom ifrån och det gör inget för det viktigaste var att den fanns där. När jag tackade för mig efter de två timmarna gick jag ut i byn för att hitta ett lunchställe där de serverade mjölkfritt. Inne på Kagan fanns räksallad och till det fick jag en vinegrette och surdegsbröd. Tuggorna var långsamma och blicken undersökte lokalen, kunderna och öronen kunde inte låta bli att höra vad som sades. Vilken tur att maten var färgglad och lät högt i öronen.

Efteråt hamnade jag vid kyrkan, en riktigt vacker gammal stendam. Den ser nästan lite förvånad ut på bilden. På en skylt vid framsidan kunde jag läsa att S:t Nikolai kyrka ligger längs den väg pilgrimer färdas. Från Spanska Santiago de Compostela, vidare till Vadstena i Sverige och avslut i Nidaros i Norge. (Rätta mig om jag är ute på villovägar.) Jag gillar tanken på att göra en pilgrimsvandring. Att gå tyst och titta på omgivningarna, röra på kroppen och meditera/kontemplera, antingen tillsammans med andra eller själv. Nu är jag ingen vandrare. Höga höjder skrämmer mig och efter graviditeterna har kroppen inte släppt foglossningsproblemen. Det hindrar mig inte från att tänka tanken och njuta av det.
S:t Nikolai kyrka, Simrishamn
När jag satt i bilen på väg hem sprack himlen upp och solen öste på med ljus och värme. Det blev så vackert att jag fick tvärstanna och trycka ner rutan för att kunna se allt bättre (och fotografera). I huset låg en liten grabb under en filt i soffan, fortfarande 40 graders feber. En av dagens tröttaste lilla töser hämtades på förskolan och jag kan ana att vi kommer få fler sömnrubbade nätter. Lagom till på söndag beter sig nog den här familjen som hackspetten i "Kalle Ankas fotografiska expedition". Mer sömn åt denna familj, tack!
Det går inte att ignorera det vackra i en strålande sol från en blå himmel som möter snötäckt mark.

1 kommentar:

  1. Ja kyrkan ser förvånad ut. :-) vackra bilder, som alltid i din blogg <3

    SvaraRadera