fredag 1 mars 2013

Kom, följ med mig till en underbar plats.

För att byta miljö, tänka annorlunda och rensa mig själv, tog jag bilen till Stenshuvud. En strålande sol följde min väg och den klarblå himlen lyfte sinnet ett extra snäpp. Jag åkte med en stor sten inombords och tänkte göra allt för att tänka bort den. Framme vid parkeringen skrämdes jag av isen som låg blank på nästan alla gångbara ytor. Stegen styrdes bort från stigen och istället krasade skorna fram över den skartoppade snön. De kala träden spelade en vild melodi och vinden slet i hårslingorna som tittade fram från mösskanten. Efter en stunds balanserande och försiktigt klättrande kom jag upp till det södra huvudet där en magnifik utsikt mötte mig. Ett stort blått hav med en himmel i ett snäpp ljusare nyans och till det årets gladaste sol. Jag drog in allt det vackra och log från öra till öra. Högre än så gick jag inte, isen och de vassa stenarna skrämdes. Istället tog jag mig ner igen, genom den kala skogen. Leendet lämnade inte ansiktet och när skogen tog slut och enbackarna tog vid gick jag nästan sönder i kanterna. En lycklig spricka i allt det onda. Vintern mötte vår och det blev mjukt under skorna istället för det ihåliga frasandet av snö. Luften kändes varmare och doften av enar och sand väckte minnen om grönska och tunna kläder till liv.

Nere vid stranden slog vågorna in mot land och de uppspolade stenarna låg i solens sken och torkade. Kontrasten i att befinna sig vid vattenlinjen istället för att stå många meter över havsytan fick mig att tappa andan för en stund. Naturen är mitt rätta element och jag kan inte klara mig utan varken skog eller hav. Balans, det handlar alltid om balans.

En timme tog det att gå längs strandkanten. Titta på havet, känna på stenar, skriva i sanden, låta vind och sol röra vid hela ansiktet, sila sand mellan fingrarna, beundra måsarna som seglade högt upp i luften, bara vara, känna på vattentemperaturen, balansera på stora stenar, samla slipade glasbitar och njuta. Det kändes fantastiskt att få gå längs med det stora havet och känna mig trygg i det stora.

När jag en lång stund senare satte ner kaffekoppen och smörgåsen på bordet inne på konditoriet, ringde telefonen. Beskedet jag (vi) väntat på hade kommit. Och det var till vår favör. Total lycka! Det som tippat mig över kanten är på väg att blekna och förhoppningsvis bli till en mycket liten del av mitt liv. Kroppen sjönk ner i soffan och blicken seglade ut genom fönstret. Det var dags att smälta och ta in allt som hänt. Återuppleva allt det vackra jag sett i naturen de senaste timmarna samtidigt som hjärnan började bearbeta det skavande. Det här ska gå, det ska bli bra. Jag tänker fortsätta kämpa, låta de två dagarna som gått bevisa att jag verkligen är stark och kommer att bli hel igen. Hel på ett nytt sätt, aldrig densamma som jag varit. Så mycket bättre.

(Klicka gärna på bilderna för att se större.)








19 kommentarer:

  1. Underbara bilder!!! De får mig att vilja åka till Stenshuvud på direkten. Duktig du är som ger dig tid att njuta av naturen. Hoppas att du snart mår bättre.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Helén. Åk iväg dit, det är alltid underbart där. Hoppas ni hade en fin skidsemester. :)
      Kram

      Radera
  2. Vad vackert. Och vilket perfekt tillfälle att få glädjande besked. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Linda! När ni kommer ner :) tänker jag ta er med dit. Beskedet är fint, har inte hunnit smälta det än.
      Kram

      Radera
  3. Tack för att du tog med mig till den där underbara platsen. Vilka vackra foton! ..och skönt att höra att du mår bättre, och att samtalet som var positivt. Det är viktigt att ta vara på sig själv, och du verkar veta vad du behöver.

    Apropå ditt inlägg tidigare om Eat, Pray, Love så har jag träffat riktiga Ketut på Bali. Jag var där efter att jag läst boken, men innan filmen kom. Åh, han var underbar. Alldeles, alldeles underbar. Om du går in på min blogg och söker på ketut så får du se en bild av honom:)

    Kram och ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du uppskattade bilderna.
      Wow, du har alltså träffat Ketut!? :) Vilken grej, avundsjukan lyser grön här hemma.
      Kram tillbaka

      Radera
  4. Vilket inlägg du bjöd på. Ett smörgåsbord av dignitet. Du tar verkligen dina bloggläsare med på resan. Finns det bara en parkering att välja? Kan man köra bil ner någonstans till stranden eller måste man sätta bilen däruppe? Är det en systemkamera du har? Vilken skärpa i den där Lovebilden. Du har även ett underbart sätt att måla med orden.
    Jag är både glad för att du fick ett positivt samtal och att du fick en sådan fin dag. Det var du så väl värd. Tack för utflykten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och varsågod.
      Det finns två olika parkeringar och jag valde den stora, vid Naturum, just för att kunna gå vilken väg jag ville. Det blev perfekt! Tyvärr går det inte att köra ner till stranden men det är lika bra det för att missa vägen dit vill jag inte. Jag tycker att du ska ta med dig familjen dit när vitsipporna blommar, då är hela Stenshuvudområdet en plats där änglar vilar.
      Jag fotar enbart med min Sonymobil, den nya jag har är fantastisk.
      Kram

      Radera
  5. Härligt med goda besked. Vilka underbara bilder!! KRAMAR

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) Tack, raring. Strösselkramar till dig, jag saknar dig så. <3

      Radera
  6. Vilken underbar promenad och även underbara bilder. Stenshuvud är ett av de mest magiska ställen jag vet. Jag blir alltid så lugn till sinnet där.
    Fantastiskt att komma hem efteråt och välkomnas av det positiva beskedet. Grattis.
    Du är värd det bästa.
    Stor kram Lina
    Ps - väldigt vackert inlägg. Vacker text. Vackra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stenshuvud är som en samlingsplats med "må bra". Himmel och hav och berg, allt i ett.
      Tusen tack! Även du är värd det bästa, det vet du va?
      Kramar

      Radera
  7. Mina tankar gick direkt till detta inlägg. Hoppas att många tittar in. Jag har skickat en passning till dig på min blogg för en stund sedan. Du gör precis som du vill med frågorna.
    Ha en fin lördag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Bosse! Tusen tack, du hängde stjärnor på daghimlen. Kram!

      Radera
  8. Sandravännen! Så fantastiskt glad jag blir att du mår bättre. Vilka vackra bilder. Och texten är som poesi, har läst inlägget tre gånger nu för att få in allt. Massor av känslor! Visst är det otroligt vad naturen klarar av. Så fint att du fann lite balans igen där mellan berg och dal, vatten, skog, vind, sol och is. Och bra att samtalet var positivt. Tänker på dig finaste du! Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så fort det kan vända, vad stort ett ynkligt besked kan vara. Blicken höjs och genast är ljuset där och tar emot. Naturen är min gud, min sätt att tro och överleva.
      Tack för att du finns och lyfter. Kramar

      Radera
  9. Så kul att vår käre Bosse passade vidare sin utmärkelse till just dig! Bättre val kunde han inte ha gjort. Grattis! Själva awarden glömde han visst på vägen... Han är väl så stressad med korrekturläsningen nu;-)) Vill du ha bild kan du gå in på min blogg och "ta" den där....Önskar dig och de dina en fantastisk dag!

    SvaraRadera
  10. Tack vare Bosse hittade jag hit till en fantastisk blogg med vackra bilder och målande ord. Jag återkommer med glädje. Ha en fin lördag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tycker om mina ord och bilder. Välkommen tillbaka!
      Önskar dig en fantastisk dag.

      Radera