onsdag 16 januari 2013

Av kylig karaktär

Under gårdagen revs vi ner i ett kyligare tillstånd. Dimman som klev upp ur snön och bredde ut sig över bygden innehöll en ny smak. Vass och ihålig med en viss aning metall. De där långa och djupa andetagen fastnade halvvägs ner mot lungorna och istället framkallades hostattacker. När den luften kommer, då vet jag att det blir kallt. Det känns också som att näsans små flimmerhår blir till istappar och står givakt vid varje inandning. Vad spännande det är att uppleva naturens små förändringar. De vackra är att föredra, de som inte gör någon skada.

Det svajiga tillstånd som greppat tag i mig har påpassligt nog fått en kraftfull motståndare i vintersolen och dess ljus i snön. Humöret drar sig neråt och jag får hela tiden ändra tankarna mot det goda. Energin slukas fortare än vanligt och det är bara att fortsätta streta emot. Inget annat är värt det.

Tusen tack för att eftermiddagen fick tillbringas hemma hos mamma. Jag och dottern levde upp och glömde bort att vi egentligen är väldigt trötta.

Nedan, något som mina ögon njöt av igår. Utanför fönstret finns det jag njuter av idag.





2 kommentarer:

  1. Brr, ser riktigt kallt ut - men vackert! Hoppas humöret dras uppåt och du får ny energi.

    SvaraRadera
  2. Mums för dina vackra vinterbilder.

    SvaraRadera