onsdag 5 december 2012

Aldrig rikare än nu

Jag är kall och lite snorig och alldeles glad. Idag var kvällen då vi verkligen behövde gå ut i vintern och gå bort till vedboden för att hämta ved till den stora vedlåren. Det är kanske inte en av de roligaste sysslorna men efteråt är det så värt det. Idag var det dubbelvärt det. -8 grader och stjärnklart. Snön knarrade och jag kunde nästan ana hustomten bakom logdelen. Det kändes alldeles för kallt att bara lunka fram så jag hoppade och studsade och busade med katten de rundor då jag inte hade ved i famnen. När jag fick syn på att snöskaren glittrade som miljoner små stjärnor klack det till i hjärtat. Just då och där ville jag dyka rakt ner i allt det glimmande och åla runt. Men det gjorde jag inte. Jag log hela vägen inifrån och ut och tänkte att nu är det så bra som det kan bli.


1 kommentar:

  1. Vilket mysigt inlägg och en passande rubrik. Det var bara EN sak jag ville skulle varit på annat sätt. Önskade att du släppt sista spärren. Dykt försiktigt och gjort en snöängel. Aha! Du var rädd att katten skulle skvallra. :)

    SvaraRadera