söndag 4 november 2012

Jag igen

Jag är tillbaka. Lite hosta, konstiga ögon på natten och småsnorig - det är vad som är kvar efter de två trista veckor som gått. Antibiotikakuren har ett par dagar kvar och därefter ska det vara klart.

Tjugo över åtta vaknade jag och kände mig pigg och glad. När solen tittade fram bakom de mörka molnen sved det inte i ögonen längre. Texten på tvn är läsbar även utan glasögon och jag behöver inte längre badda med ljummet vatten. Tänk vad skönt det är att komma tillbaka till normalläge efter sjukdom. Jag har mitt i min gnällighet tänkt på alla de som har det mycket värre, tänkt att trots allt ont i min kropp är detta övergående. För vissa är det inte så, det är konstant. Men det förringar inte att jag haft djävulskt ont i mina ögon, gråtit ofrivilligt och svalt ovanligt många värktabletter.

Sovmorgon, solsken efter regn, svärföräldrarna är kvar i en dag till, sonen har åkt på kalas hos en klasskompis och dottern besöker blomplaneten med farmor. I eftermiddag åker fem av sex till Malmö för att gå på hockeymatch. Lagtröjorna är framplockade, humöret peppat och spänningen på väg upp. Dottern stannar hemma och får sällskap av mormor och morfar. Vilken helg!

Idag köper vi Skånskan, det kan finnas ett intressant reportage i den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar