måndag 5 november 2012

Älskade liten

Jag är väldigt nöjd med den här dagen. En bra morgon, vinkade av farmor och farfar som följde med sonen en dag skolan. Lämnade en glad dotter på förskolan och åkte till Simrishamn där jag hade några givande timmar. Åkte hem med energi i kroppen (när hände det senast?), åt en restlunch och tog sen emot sonen som var så trött att farmor och farfar fick köra hem honom efter skolan innan de åkte vidare på sin resa hem mot Gävle.

Dottern hämtades på förskolan och vi åt en god fika i köket. Tända ljus, aromlampa tänd och lakrits-Singoalla. Barnen fick klistermärken och dottern gick loss med dem på ett färgglatt papper. Sonen fick spela ett nytt spel på min mobil, han behövde få vara själv i lugn och ro en stund. Maken kom hem tidigare till ett glatt hus. Rosa pannkakor till kvällsmat och en kort paus i soffan innan mannen åkte iväg till sin träning. Jag och barnen satt en stund i soffan innan det var dags för läggning.

Dottern hamnade i säng, sagan lästes och mitt i sångstunden hörde jag stora tjut från nedervåningen. Sonen satt med stora tårar på kinderna när jag kom ner. "Jag trodde att du var borta, mamma." Usch, hur formas de tankarna i sexåringens huvud? Jag tog honom med upp och placerade honom med gosedjur och en bok i vår säng under tiden jag sjöng en sista sång för lillasyster. Sen läste jag saga för sonen i dubbelsängen. Vi pratade lite om hans oro och efter det berättade vi roliga historier för varandra en lång stund. Den stunden var guld värd för mig. Närhet, tystnad, mjuk belysning och bara han och jag.



I helgen har vi märkt att sonen kommit in en ny virvel. Han är väldigt orolig och frågar ofta var mamma och pappa är och var vi ska gå och söker med blicken om vi går för långt bort. Till och med när farmor och farfar var med blev han orolig om jag eller maken försvann för en minut eller två. Vi trodde att den perioden var förbi. Men, nu när det är som det är kommer jag att göra allt för att få min store lille pojke att känna sig trygg och sedd och älskad. Mer än vanligt. Låt det spilla över på lillasyster och låt oss få en kramig november med många skratt.

5 kommentarer:

  1. Jag kan nästan känna i magen hur lille Are känner sig :( Ingen rolig känsla, men med världens finaste föräldrar kommer han snart känna sig trygg igen <3

    SvaraRadera
  2. Jisses... det går verkligen runt i huvet på våra små stora nollsexor!
    Skönt att du har förmågan att njuta, verkligen NJUTA av såväl goda som mindre goda stunder.
    Det är det inte alla som kan!
    Kram ♥

    SvaraRadera
  3. Förlåt att jag inte var så uppmärksam på dina eventuella signaler ang detta innan idag... =(
    Men om du vill prata och/eller bara sitta ner och njuta lite tillsammans med någon mitt på dan så bara säg till...
    Tack för innan idag, snart dags igen tycker jag!!
    Kram kram kram och kärlek!
    N

    SvaraRadera
  4. Lilla stora 6åringen.. separationsångest och rädsla, många stora tankar. min son är jättekänslig.tankarna ät så djupa nu. kram

    SvaraRadera
  5. Tack, ni fina kvinns! <3 Kram tillbaka.

    SvaraRadera