måndag 8 oktober 2012

Tittut!

Jag är lyckligt lottad som har två helt underbara barn. De driver mig till vansinne och för tio minuter sen satt jag med sonen i hans rum och grät. Det är så svårt. De får mig att skratta så att luften stockar sig i halsen. Det är så lätt.
Sånglärkan, hoppetossan.

Filosofen, uppfinnaren.
Vi har gjort pärlsmycken i eftermiddags. Halsband, armband och ringar. Det är bra att göra saker tillsammans. Dottern har kommit i ett läge då hon gärna sitter i soffan och gapar mot tvn, helst med Pippi som underhållning. Sonen är uppe i varv efter skolan samtidigt som han är alldeles slut. Efter mellanmålet behöver vi olika upplägg för att hålla energi och humör uppe till det är dags att äta middag. Idag blev det pärlor och imorgon hoppas jag att vädret tillåter oss att stanna kvar på lekplatsen utanför förskolan för en timmes lek och fika.

2 kommentarer:

  1. Det är svårt och lätt på samma gång, visst är det så! Hur går det för sonen med skolan? Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har pratat med personalen på skolan och lagt fram våra tankar, vår oro (speciellt för en viss dag då barnen åker till en större skola för att ha idrott och besöka biblioteket) och så har vi förberett dem på att sonen kommer att vara hemma en dag i veckan framöver. Förutom det så försöker vi omstrukturera i vardagen här hemma så att det känns lugnare och gladare. Tack för omtanken.
      Kram!

      Radera