torsdag 18 oktober 2012

Ovanpå allt det andra

Jag är hemma igen från dagens pass. Trött i huvud, axlar och nacke. Glad för att vädret är underbart vackert och faktiskt varmt. Sol och vita moln och färggranna träd. Lika rosa som morgonhimlen var är nu de röda eller gula löven på träden. Jag är nästan en trafikfara när ett vackert träd uppenbarar sig någonstans där jag susar fram. Fram med kameran och ner med rutan och klick.


Allt det där vackra lägger sig som en puderlätt hinna ovanpå allt det andra. Idag kan jag se det och ta det till mig. Dels för att dagarna går och saker görs undan. Men också för att hjärnan hinner smälta och ta till sig det viktiga i allt det stora svåra. Som att solen går upp och färgar himlen förförande rosa. Som att barnen skrattar åt fåniga saker de hittat på. Som att jag faktiskt snart kommer att kunna laga mat i köket igen. Och använda diskmaskinen. Och möblera köket och tända ett ljus på bordet. Och att faktiskt hitta en stund i nuet och känna att allt är bra, om än fruktansvärt trött i kanterna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar