tisdag 2 oktober 2012

En lång utandning av oro


Jag är mamma till en skoltrött sexåring. Det har inte ens gått två månader sen han började i skolan och varje dag är det ett fasligt sjå att få upp honom ur sängen. Ännu svårare blir det nu när de mörka mornarna kommit över oss. Visst, att barn är morgontrötta är ingen stor sak. Det finns massor av vuxna som inte vill gå upp förrän solen varit uppe i flera timmar. Men sen, när han är uppe, då kommer det som är svårt. När han väl fått på sig kläderna och det är dags att äta frukost kommer undanflykterna. "Jag har så ont i halsen, jag är inte hungrig, jag har ont i benet (ett i taget), jag har jätteont i magen" eller något annat. Hur kan en sexåring redan ha hamnat i det läget? Han har massor av år kvar att kliva upp tidigt och komma i ordning så att han hinner med bussen till skolan. "Jag vill inte gå till skolan!" "Jag vill inte ha gymnastik, det är tråkigt." Som förälder är detta inget att rycka på axlarna åt och bara svara att "så är det". Jag vill komma med fantastiska svar som ger extra energi, glädje och en annan vinkel på hur pojken uppfattar skolan. Utvecklingssamtalet var enbart positivt och det enda vi märker av är tröttheten här hemma. Upp tidigt och sen inte vilja gå och lägga sig förrän det är för sent. Innan skolan började väckte jag barnen klockan sju för att de skulle ha god tid på sig att komma i fas och hinna med kläder och frukost - tre dagar i veckan. Nu är det tjugo över sex - fem dagar i veckan.

Kan roligare eftermiddagar ändra tankarna? Godare frukostar? Jag vill att han ska vara glad och lycklig. Tråkigt ska det också vara men absolut i underläge mot det roliga.

6 kommentarer:

  1. Hej Sandra!

    Intressant läsning om din skoltrötta 6-åring. Mina barn är äldre, 19, 15 och 11 år. Min 11-åring har varit enormt skoltrött i omgångar, just nu är hon inne i en sådan fas igen. Hennes skoltrötthet startade också som 6-åring. Det första man gör som förälder är ju som du skriver att ta reda på om allt är ok i skolan genom utvecklingssamtal etc. När det är gjort står man där med "skägget i brevlådan" och är rätt vilsen och det är tungt, tungt, tung att varje morgon tvinga iväg någon som absolut inte vill. Den lilla ungen är ju det bästa man har!

    En sak som jag har kommit underfund med under de här åren är att min dotter älskar att vara hemma, hon trivs så otroligt bra med att få göra sitt, vara fri, lufsa runt i sköna kläder och ta dagen som den kommer. Sådan var jag också som liten. Tider att passa och en massa sittande passar inte alla och svårast är det för dom små som inte vant sig ännu. Kanske är din 6-åring sådan också?

    Det är kanske heller inte lätt för barn att beskriva hur dom känner eftersom det finns en föreställning om att "det skall vara så urkul att börja skolan". Vi vuxna ställer kanske fel frågor ibland också, vi vill att dom skall ha det bra så vi ställer frågor som - har du haft det roligt i skolan? och det är ju bra att vara positiv, men ibland frågar jag min dotter på ett annat sätt, som - var det jobbigt i skolan idag? och då har hon saker att berätta kan jag lova. Inga stora saker men att skolväskan var tung, att det är så rörigt i matsalen att hon tappar sin matro, att hon inte förstod talen på matten men inte vågade fråga. Sånt kan jag som mamma göra något åt och det känns bra. Det är nog bra om man får dem att berätta.

    På morgnarna däremot är det bara upbeat som gäller. "Idag blir en bra dag", "du är bäst", "visa vad du kan", "å så fin du är idag" och ibland "tuffa på dig lite gumman".

    Ojoj vilken lång kommentar det blev ... förlåt för det :-)

    ps. Jag hittade din blogg via din kommentar på bloggen Queen of Kammebornia.

    Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej, Jenny!

      Tack för dina ord, de stämmer in bra på hur min son är. Han tycker också om att vara hemma och lalla omkring bland alla saker. Han är lika känslig som jag och behöver tid för att komma i rätt läge igen när något varit hektiskt.
      Just det du skriver om att ställa rätt frågor gav mig en funderare. Jag frågar ofta om det varit kul under dagen och vad de ätit. Men inte det andra, om något stökat till timmarna för honom. Igår bar jag skolväskan för den är jättetung på tisdagar då de har både gympa och bibliotekstid + regnkläder för utelek på rasten.
      Tack och åter tack för att du tog dig tid att komma med egna erfarenheter och tankar.
      Kram, Sandra.

      Radera
  2. Vad klok du är Jenny! Och Sandra, vad jobbigt... Min Arvid var så där i fyran och femman, vi pratade faktiskt om det idag. Nu går han i åttan och problemen med att komma iväg till skolan är bortblåsta. För honom var det dels att det var så skönt hemma och så svårt att bokstavligen ta sig över tröskeln till nästa värld, lite som jag tror jag. Hur kul är det med rondellvärlden när man kan sitta hemma på trappen och lyssna på fågelsång liksom...? Men han trivdes i skolan när han väl var där. Han hade kompisar och gillade läraren och det de gjorde, han ville bara inte dit. På hösten i femman hade han nästan 40% frånvaro. I princip varje måndag var han hemma, det gick liksom inte att få iväg honom... Han gick i b-form, i en 4-5:a och efter samtal med fröken och A fick han kliva ner i 4:an för det var där alla hans kompisar gick. Innan slutade de olika tider, så han var kvar i klassrummet när han såg de andra leka ute på fritids och när han slutade tidigare satt kompisarna kvar i klassrummet, värdelöst. Från den dagen han bytte klass hade han 1 frånvarodag på hela vårterminen och då var han sjuk. Han gick ju kvar i samma klassrum och med samma fröken. Det här hjälper ju inte dig känner jag, varje barns situation är unik, men du vet iaf att vi är fler mammor som haft samma problem. Att kanske vara med i skolan och kolla vad det kan vara som inte funkar, om det nu är något, kanske kan vara bra?

    Hoppas det löser sig! STOOOR KRAM!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad bra att det löste sig för din Arvid så att han kom i fas i skolan. Jag tror nog att det kan vara som så för min son att han trivs så bra hemma och är trygg här, men när det är dags att lämna det trygga så slår han bakut. En dag i skolan ska jag också ta, fick även det rådet av andra mammor. Jag är glad att du skrev detta till mig, Pia.
      Kram!

      Radera
  3. Usch, vad jobbigt! Kan du inte låta honom vara hemma ett par tex onsdagar framöver, så han successivt vänjer sig. F-klassen ska ju vara en inskolning till skolan. Jag har vänner som gjorde så med sin dotter och sedan släppte det.
    Hoppas att det löser sig. Det finns inget jobbigare än oro över sina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog så att jag har honom hemma en dag i veckan ett tag framöver. Det är, som du har skrivit tidigare, faktiskt helt okej att inte vara i skolan varje dag under förskoleklassåret.
      Tack för att du svarade på min oro.
      Kram!

      Radera